17.8.11

Jag fick ett superryck...

...efter att vi jobbat färdigt vid sjutiden och dammsög, diskade, vek tvätt och förberedde middag. Allt på mindre än en timme. Härligt att ha det gjort, trots att jag blev tvungen att göra annat under resten av dagen.

Har också hunnit umgås med småkusinerna som kom in och gosade med katten medans jag vek tvätt. Vi har nog världens mest tolleranta katt! De menar visserligen väl, småkusinerna, men de är inte vana vid djur så de har inte full koll på att man inte ska peta i öronen, trycka upp gosedjur i ansiktet, lyfta upp och bära runt på osv med kisekatter. Jag försöker hålla koll på dem så gott det går när de är med kattstackarn, men ibland hinner jag inte med att stoppa dem när de gör tokigheter. Men Toulouse bara tittar på dem och låter dem hållas. Gäspar nån gång då och då, och flyttar sig till slut när hon tycker hon har fått nog (och då är det alltid slut på goset, då får barnen göra annat). Aldrig att hon rivs eller bits eller blir otrevlig, och hon stannar alltid kvar en lång stund så att ungarna får gosa mycket.

Min katt borde ha medalj!! :)

Nu ska vi ta det lugnt, och sen i morgon hoppas vi på ännu en dag med massor av besökare.
Godnatt!!

2 comments:

Fäldtliv said...

Katter och hundar är smarta. Min familj hade hund när jag var liten. Jag kunde göra nästan vad som helst med henne, t.ex. ta tag i hennes tunga när hon gäspade. Om mina bröder , som är ganska mycket äldre än jag, försökte göra som jag, så markerade hon.

Vad kul ni verkar ha på er "gård". Jag får avlägga ett besök med mina söner någon gång.

Jag beklagar sorgen. Döden är inte rättvis.

Stef said...

din katt är dock en riktig retsticka om hon vill vara det! Lucas försöker fortfarande komma över traumat "att bli retad av toulouse" ;)
kramar