16.8.11

Födelsedagar

Sommaren innebär ju vanligtvis födelsedagstider i vår familj, eftersom typ halva släkten (och ett gäng nära vänner) fyller år under sommarmånaderna. I år har födelsedagarna dock inte hamnat nått vidare högt upp på prioriteringslistan... De har i vissa fall egentligen inte alls ens varit önskade. Min 25-årsdag var visserligen guldkantad eftersom pappa vaknade upp på intensiven då efter att ha legat medvetslös sen mammas födelsedag (!) tre dagar tidigare. Men det viktiga var liksom inte att någon fyllde år, utan att vi var tillsammans och att just den dagen var rätt okej, i alla fall inte rent outhärdlig.

Idag känns det dock som om det är helt omvänt, idag känns som den viktigaste födelsedagen på hela sommaren...och det just för att födelsedagsbarnet inte går att fira "in person". Det är märkligt hur man kan se på saker och hur man reagerar. Idag känner jag för att fira födelsedag på alla sätt och vis! Med tårta och roliga upptåg och presenter i överflöd. Men det är väl så det är: man vill alltid ha det man inte kan få...

Vi ska i alla fall fira dig så gott vi kan idag pappa! Maken och hans farbror är just nu ute och reparerar grejer iklädda dina gamla jobbarbyxor och med verktyg som du själv gett i födelsedagspresent en gång i tiden. Jag tänkte sätta på en mysig country-spellista nu när jag ska packa upp resväskorna, och i kväll ska vi sätta upp hyllor och äta spaghetti och köttfärssås (med rivna morrötter i). Grattis på födelsedagen du bästa du!

6 comments:

brysselkakan said...

Förstår att det är en dag med blandade känslor för dig... Men det låter som du har bra planer för att det ska bli en bra dag!

Petra H said...

Låter som ett bra och fint sätt att fira din pappas födelsedag trots att han inte kan vara med själv. Hoppas att det blir en bra dag.

Trillingnöten said...

Vilken underbar idé! Fira livet, fira kärleken som en gång var och som ännu är, fira minnet och vara glad. Det är svårt i stunden, men att bli påmind om fina stunder hjälper så mycket! Njut av dagen!

Anonymous said...

Christina och jag gick i skogen och plockade svamp, tittade på hängrännorna han satte upp åt henne för ett par år sedan, beundrade hans tapetuppsättning osv. Och så pratade vi naturligtvis en massa om både Owe och Zwonko. Vad vi har mycket att minnas!!/m

finelinan said...

Usch. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, och vad du går igenom just nu. Att behöva leva vidare utan sin ena förälder... Men jag tycker det verkar vara ett bra sätt att minnas och hylla Ove. Ät tårta, drick gott, köp presenter! Och fira vilket fint liv han levt, och vilken fin människa han var. Och är. För han lever vidare inom er! Stor KRAM!

Stef said...

Grattis till allas vår finaste O!!!! kramar