...är enligt mig på samma gång en av de värsta och en av de bästa känslorna som finns. När det kniper i magen och huvudet snurrar, man känner varenda andetag ut i tåspetsarna.
Och efter man gjort det där som man var så nervös för så blir man helt hoppig och skuttig och glad och allt på en gång! Så är jag nu, för jag har precis ringt till djurparken och anmält mitt intresse för jobbet. Snubben jag pratade med sa visserligen att de redan intervjuat några för jobbet och han viste inte om det fortfarande var ledigt... Men ändå! Han tog mina uppgifter och de ska höra av sig om de fortfarande är intresserade. Så länge de inte har sagt nej rakt ut så fortsätter jag att vara positiv. Hoppet är det sista som överger människan, eller hur det nu är man säger.
Idag ska jag klippa gräset (det som inte är omgjort till skyttegrav) och passa på att njuta av att solen skiner. I kväll ska vi in till Bryssel för att fira blivande svågern som fyllde år i går.
God morgon!
1 comment:
Det är rätt! Keep up the good spirits! Idag ska jag ha muntlig redovisning, och jag har gett mig fan på att vara positiv och glad och det kommer säkert att gå jättebra! Läste i tidningen att optimister lever i snitt 7 år längre än pessimister! Så fram med hoppet och det positiva tänkandet! kramar
Post a Comment