24.8.12

Jag läser flitigt...

...ett helt gäng bloggar varje dag (inklusive samtliga förträffliga bloggar som finns länkade här till vänster) och jag kommenterar ibland när jag inte blir avbruten av andra göromål (läs: bebis, make, katt). Men det där med att blogga själv nu känns motigt. Det är lite som det där gamla favorituttrycket "att välja mellan pest eller kolera" - antingen får jag tråka ut er med enbart detaljerade beskrivningar över vad Luka har ätit, slängt i golvet, kladdat i sitt öra, klättrat upp på osv, under dagen eller så blir det nog mest en massa negativt gnäll. Vi har en liten downerperiod här hemma just nu nämligen, lagom till terminsstart, och under tiden vi jobbar på att få ordning på den och oss så känns inte direkt inspirationen på topp. Så jag hoppas ni hänger kvar och väntar in bättre tider med mig, för det är ju så kul med folk som läser och följer med en...

That said, så kanske jag börjar storblogga igen i morgon, vem vet. Men troligtvis tar det ett par dagar/veckor innan jag är uppe i en post om dagen igen som under tidigare sötebrödsdagar.

Tills dess ska jag jobba på att bli bättre på att kommentera era finfina bloggar igen. Ni inspirerar mig! brysselkakan, finelinan, Lifeislikeaboxofchocolates, Alexandra, Kicki,, Lotta, Petra, Berre, Kaylee, Hanna, och alla andra - ni är så bra!

4 comments:

Hanna said...

Känns bekant :) Själv hann jag inte ens blogga i en månad innan jag insåg att jag inte hinner eller orkar just nu. Har en massa idéer om inlägg men det blir inte mer än så :( Kul att du kommer upp i höst, längtar!

englundskan said...

Jadå jodå visst är det så. Eller Var så för 20-30 år sedan. Om ett par veckor sitter pensionären och jag här och glor på varandra igen, då har Emma flyttat. Igen.
Då skulle jag ju kunna göra allt det där som var så viktigt för 20-30 år sedan, men nu har jag ju glömt vad det var. Och var det så viktigt egentligen? Mest var det väl så att jag längtade efter Egen Tid.

Trillingnöten said...

Åh, vad det känns igen! Ibland har man mkt att få ur sig, ibland ingenting och ibland är det tiden som tryter. Kämpa på, vi finns kvar! :)

Anonymous said...

Här är ALLT motigt just nu och när du då skriver att JAG inspirerar dig, ja då fattar jag inget men blir glad!