Gräs

Att gräs kan vara så läskigt! Luka och jag har precis varit ute på lekplatsen här bredvid och bekantat oss med sommaren. Jag tror att sommaren fick ett ganska högt betyg av lillpajsaren; smörblommorna var klart godkända, gungan väldigt trevlig, barfotagång i sanden likaså och trädgrenarna som fladdrade i vinden var helfestliga. Gräset drog dock ner helhetsbetyget en hel del...för det är ju sååå läskigt. Det är helt okej att sitta i, och att gå på det går an, men att krypa i det - no way! Om han blir nersatt på alla fyra i gräset så står han aldeles stilla och funderar först en lång stund, sen lyfter han ena handen, eller foten och håller den i luften medans han funderar en stund till. Sen sätter han försiktigt, försiktigt ner handen/foten igen på samma ställe som innan och lyfter en annan fot/hand. Han ser lite ut som en sånn där ödla som lever i namibiaöknen och som lyfter på händer och fötter när sanden blir för varm. Sötunge! Han gnäller däremot inte och vill bli upp-plockad, han bara funderar väldigt, väldigt mycket.

Vi får väl ta och träna på det här med gräskrypning i USA. Speaking of which så kanske man skulle ta och packa lite nu? Efter två dagars tvättoffensiv här hemma har vi nu enbart rena kläder här hemma så det borde gå att hitta något att packa. Maken ska bara ner i källaren och leta fram mina sommarkläder också, stackaren... hehe.

Ha en trevlig måndag!