14.1.12

Borta!

Jag skrev ett långt inlägg i går kväll, men mitt i alltihop så slutade internet att fungera så det inlägget är puts väck. Jag försöker väl igen nu då...får se hur många minuter jag får över innan liten vaknar igen. Han sover väldigt lätt nu pga förkylningen så vi går här och håller tummarna dagarna igenom för att han ska få ihop tillräckligt med sömntimmar för att vara pigg och glad när han är vaken. Det går sådär...

En inhalator har vi också fått hem. Med tillhörande mask i spädbarnsstorlek. Andningen fungerar inte riktigt som den ska hos Luka nu nämligen så han ska inhalera var trejde timme. Det gillas INTE ALLS. Det gör ont i mammakroppen att tvinga honom att andas i den läskiga masken och han skriker och stretar imot, men när det väl är gjort så märker vi ju att det gör skillnad. Hoppas den här jäkla förkylningen går över snart.

Vi blir mer och mer installerade här hemma nu. Det kommer upp tavlor på väggarna, vi utforskar promenadstråk med barnvagnen, det fikas med familj och vänner och Toulouse har hunnit ha flera stycken "playdates" med syster ysters Ziggy. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid ett nytt liv - har vi någonsin bott i Belgien? På samma gång som allt är härligt så är också allt lite jobbigt. Det är fortfarande en viktig pusselbit i livet "hemma" som har försvunnit och det påverkar ständigt våra liv. Han dock är så otroligt närvarande i alla fall, trots att han inte är här. I morgon ska vi till exempel ta med Luka och hälsa på morfar på kyrkogården. Hoppas det blir sol!

Nu gnyr det i vagnen. Ses en annan dag!
Fortsatt trevlig helg hörrni!!
Häromdagen låg vi och lekte på lekmattan och tog lite foton. Det var en riktigt glad liten skit jag lyckades fånga på bild!  Iklädd morsans gamla tröja och allt...

2 comments:

Trillingnöten said...

Visst går det fort att vänja sig! Det är galet :) Men samtidigt så skönt... Hoppas det blir bättre med förkylningen och andningsmasken och allt. Låter superjobbigt!

Petra H said...

V hatade också andningsmasken!! Som vi kämpade med den, vi testade att gunga fram och tillbaka - en hållandes i V och den andra i masken, att härma honom var det mest effektiva (alltså gnälla precis som honom). Stackarna, inte är det kul! Men skönt att ni börjar komma i ordning. Jag kan tänka mig att Lukas morfar är djupt saknad.
Kram!