En inte så PK badrutin...

I går när Luka badade så började jag automatiskt nynna på en sång som min mamma sjöng för mig när jag hade duschat när jag var liten. Vet inte hur jag kommer ihåg just denna sången och att den just brukade sjungas när jag var invirad i ett badlakan efter duschen, men den dök upp i huvuet i alla fall. Och efter en stund kom jag ihåg texten (Luka verkade gilla den, plaskade och hade sig så jag fortsatte givetvis sjunga)...och insåg att det är en väldans speciell barnvisa. Den heter Eskimåvisan och texten är som följer:

Det var en gång en eskimå,
vars namn, om jag mins rätt,
var Eskil Eskimårtensson,
Eskavaljer rätt och slätt.
Till yrket eskimålare
med långt och svajigt hår,
han älskade sin eskimö,
som nyss fyllt sexton år.
Hon hette Eskimonika
och bodde med sin mor
på klippan Eskimåseskär,
dit målar'n ofta for.
En stormig eskimånskensnatt
en våg kajaken tog,
och Eskil Eskimårtensson
han drunknade och dog.
Och fröken Eskimonika,
som uppå klippan stod,
hon drog sitt eskimordredskap
och föll uti sitt blod.
Och eskimånen sken så blek,
då paret döden ljöt,
och eskimodern svimmade,
och eskimopsen tjöt.

Drunkningsdöd och självmord och tjo och hej. I en barnvisa... Haha. Och känns det verkligen helt okej att sätta eski- framför en massa ord sådär?! Inte lite minoritetsmobbning going on? ;)

Jag älskade i alla fall denna visan och Luka verkar tycka om den han med. Så nu har den fått gå i arv som en mysig badrutin.

Idag kommer fotografen från BB hit och ska visa fotona som togs när Luka var miniminiliten. Vi får ett foto gratis (och resten lär vara ruskigt dyra) så det gäller att inte ha beslutsångest. Vi får se hur detta går.

Ha en bra fredag hörrni!