5.11.11

Efter en morgon...

...full av gallskrik, maratonammning och allmänt missnöje från lillpojkens sida vände allt strax efter lunch och lillfisen har nu sovit i två timmar (med mysig blöjbytespaus i mitten) under vilka hans mor hunnit läsa ikapp lite av kurslitteraturen om "the American Dream". Det börjar dock röra på sig lite i spjälsängen så nu är det nog strax matdags igen. Men de senaste två timmarna var vad som behövdes för att boosta moralen lite - nu är jag fit for fight igen!

Hoppas ni har en mysig lördag!

1 comment:

Fäldtliv said...

Nu ska jag försöka att kommentera igen.

Vår förste son hade vad man kallar för kvällskolik. Det innebar att han skrek varje kväll mellan fem och elva de tre första månaderna i sitt liv. Han sov dock okej på nätterna och det var jag glad för.

man känner sig oerhört maktlös när de små bara skriker och inget man gör hjälper. Min man hade ett speciellt grepp när han bar honom på kvällarna där han lade bebisen med magen neråt på sin underarm, rumpan låg i handen och huvudet vilad i näheten av slutet på underarmen, benen och armarna hängde ner. Skitsvårt att beskriva i skrift... Men det gjorde att den lilla magen kunde slappna av något.

Jag bar honom mycket i Baby Björn-selen. Om han sitter med huuvdet in mot kroppen kan han vila nacken mot din kropp. Upprätt läge verkar också kunna lindra en lite gasig mage.

Skulle det inte gå över kan man testa akupunktur. Vi hade kompisar som efter sex veckors ihållande skrik testade det och det fungerade redan efter första eller andra behandlingen. De sätter nålar på både bebisen och mamman. Fö nio år sedan var det ganska nytt i Sverige, men idag tror jag att det är ganska etablerat.

Det var bara några små tips. Hoppas att det kan ge någon lindring.