Tog en promenix ut på fältet där maken håller på att klippa häck. Det är höst i luften och det är lite småkyligt, men det gör inget för solen skiner och det prasslar mysigt i löven både på marken och på träden. Kossorna löpte dessutom amock i natt, rev ner stängslet och sprang till grannbyn så några sådana var där inte som störde. Och så blir vi strax ensamma hemma på gården igen efter två helvetesdagar. Då kändes det med ens lite bättre! Tänk, i morgon är det en vecka kvar tills vi ska bli föräldrar - helt otroligt stort och helt otroligt underbart. Och innan dess är det bara bra saker på g: gyn i morgon, middag med vänner på lördag, och uthyrningen är uthyrd hela veckan så vi kommer inte att få några "familjebesök".
Hoppas solen stannar så att vi får en fin vecka!
Nu ska jag ta ett par djupa andetag, skala en clementin och sätta mig med en god bok en stund innan jag ska slänga in middagen i ugnen.
Godkväll.
1 comment:
Åh, inget är som väntans tider! Det var verkligen en jättespeciell tid att vara gravid. Allt man skulle fixa med inför ankomsten osv osv... Jag måste erkänna att jag är en aning avundsjuk...=)
Post a Comment