29.9.11

Bra eller dåligt?

Maken och jag funderade i går kväll över hur ett år kan vara så bra och så rent ut sagt urjävligt på en och samma gång?! Och hur i hela friden ska man tackla det?

När det känns som att "nu, NU kan det väl i alla fall inte bli värre?" då kommer nästa slag i ansiktet. Hur gör man för att behålla fokus på det som trots allt är fantastiskt? Hur gör man för att inte bara se negativt på saker och ting? Det känns ibland lättare att stålsätta sig inför nästa bakslag, än att tro på att det ska vända till det bättre...

Men man måste ju trots allt försöka. Så idag, när jag fick ett telefonsamtal med underbara nyheter, och skolarbetet flyter på och solen skiner så försöker jag tänka positivt. Inte lätt, men nödvändigt.
Att det sedan dök upp ett annat telefonsamtal som väl egentligen raserade kvällen mer eller mindre det är en annan historia. Jag har bestämt mig för att det är en bra dag idag. Så det så!!

Bra saker just nu:

sKatten

Lillplutt

Världens bästa!!
(En "in person" och en "in spirit" visserligen, men de stöttar båda två i alla fall!)

Tur att vi är tillsammans i detta i alla fall!
(OBS! fotot har ett par år på nacken, men gillar det så mycket så det fick vara med i alla fall...)

Och så alla vänner och storfamilj som finns där och sprider ljus varje dag. Egentligen, när man tänker på det, så väger de bra sakerna bra mycket mer än de dåliga just nu.
Fokus fokus fokus

3 comments:

Petchie75 said...

Jag vet precis vad du menar! Jag ar sa trott pa alla bakslag som vi rakat pa under de senaste 8,5 manderna men forsoker att fokusera pa det positiva som kommit ut ur allt det jobbiga - lille V! Men det ar svart ibland att tanka positivt, nar man ar trott, ledsen och stressad.
Och egentligen ska jag inte klaga, ert ar har varit annu tuffare an vart.
Stor kram!

englundskan said...

Och när man är i den där slänggungan som livet kan vara ibland så börjar man plötsligt fokusera på små gjädjeämnen och det hjälper en vidare. Det är som när man går i mörker, ögonen vänjer sig till slut och man ser de små ljuspunkterna. Dessutom måste man ju vidare, dag för dag.
Klappa på magen (och maken) och njut, snart meddelar pyret att han lånar bilen och drar iväg, åren går så fort har jag märkt.

Stef said...

Ring om du behöver snacka! kramar