29.8.11

Nu blev det ledset.

Det är konstigt hur snabbt det vänder.
En helt okej dag blir helt plötsligt väldigt ledsen. Och med "Respect" av Aretha Franklin som soundtrack på radion i bakgrunden vette tusan hur det ens kan bli ledset. Men det har det blivit i alla fall...

Snett bakom datorn har jag satt pappa, ovanpå ett gammalt skrin med hemliga grejer i. Där sitter han så att jag kan titta till honom lite då och då när jag sitter vid datorn (vilket jag ju gör ganska ofta). För det mesta blir jag glad när jag tittar på fotot, men aldeles precis nyss gjorde det i stället jävligt ont...

Skit också.

4 comments:

Stef said...

Vännen min, snart kommer du hem! Det kommer att gå upp och ner sådär ett tag, det har varit lite likadant för mig, man är glad och det går bra, sen helt plötsligt så blir man så ledsen, och det gör ont. Nu när jag sitter här och läser ditt inlägg och ser fotot så blev jag också ledsen och det gör ont i hjärtat att se bilden. Vi ses på onsdag!

Puss och kram

Anonymous said...

Fina My. Tänk som så att varje gång du blir ledsen, så kommer ju känslan utifrån att han fattas dig, att en människa som din pappa alltid kommer att vara en stor del av dig och ditt liv. Man kan inte sakna och bli ledsen över något som inget betyder...så varje gång det blir ledset så är det ju för att det betyder så mycket <3. Massor med varma kramar. //Lia

Trillingnöten said...

Inte så konstigt vännen! Det hände ju alldeles nyss och det är först nu det blir lite perspektiv på det hela...Följ med känslorna och ta vara på både de ledsamma och de glada. De är alla värda att bli uppmärksammade...Tänker på dig! Kram

Petra H said...

Åh, vad ledsen jag blir för din skull när jag läser ditt inlägg, men Lias ord är väldigt kloka. Och jag tycker att du är så tapper, naturligtvis får du (och ska) ha dagar då det är bara ledsamt. Det är bara naturligt, och man får vara ledsen så länge man vill / behöver. Och man får också precis som Trillingnöten skriver vara glad.
Stor kram