12.11.09

En sjuk (vårds) historia

Efter en nömnlös natt med en miljon toabesök och fruktansvärt ont så åkte jag ner till sjukstugan i morse för att vara där i god tid till de öppnade. Det brukar heta att om det är akut eller om man måste lämna morgonurinprov så är det smartast att försöka vara där innan alla andra så att man kan få en tid direkt och inte behöver sitta i ändlösa telefonköer osv. Sist jag hade u.infektion så funkade detta toppen och sköterskorna var fantastiska. Tog fem minuter och sen hade jag medicin och slapp hålla upp köerna i väntrummet och telefonen. Toppen!

Så var inte fallet idag. Jag blev i stället tillfrågad om jag hade mobiltelefon med mig och sen blev jag tillsagd att gå ut och ringa och boka en tid (!). Ehm, ursäkta? Jo, för att "om alla gjorde som jag skulle det bli kaos och dessutom har de fullt upp med influensavaccinet nu så de har inte tid för obokade besök...".

Jag hade dock så ont och kunde inte låta bli att böla en skvätt så jag åkte hem och ringde syster yster en sväng först för att avreagera mig innan jag ringde ner till sjukstugan för att få tid.

Hade turen på min sida trots allt för det var doktorn som råkade passera receptionen som svarade i telefonen och han sa åt mig att komma ner igen direkt. Fantastisk doktor som på fem minuter konstaterade att det var min gamla vän som var tillbaks igen och nu har jag medicin sonm väntar på att bli uthämtad så fort apoteket öppnar. Tack doktorn! Inte tack till receptionen.

Visst är det fantastiskt att vi har mer eller mindre gratis sjukvård här i Sverige och att alla har lika tillgång till den, men när "lika tillgång" betyder ingen tillgång alls så är det väl ändå något som inte stämmer? Jag kan förstå att det är viktigt att boka tid så att alla får plats, men jag kan inte förstå att man ber någon gå utanför dörren och ringa och boka tid när det är samma person som sitter i receptionen som svarar i telefonen. Alltså seriöst...hur svårt kan det vara?!?! Och om man har någon framför sig som nästan börjar böla för att de har så ont så kan man väl åtminstonde visa lite vänlighet, eller?! Grrrrr.

I alla fall, slutet gott allting gott. Nu ska jag dricke en kopp thé och sen ska jag gosa ner mig i soffan med Toulouse och försöka ta igen lite sömn.

Ps. Tack syster yster för erbjudandet att ringa ner och skälla ut dem! Fnissar fortfarande vid tanken på det...haha. It made my day!

No comments: