11.12.11

This too shall pass

Sitter uppkrupen i sängen med en småsnarkande make bredvid mig och en gurglande pojke gungandes i knät. Lillungen har ont i magen så vi har vaknatt tillsammans han och jag. Ibland slumrar han till någon minut, ibland drar han ihop sig som en liten boll och gnyr när gaserna är elaka och resten av tiden är det gurgelblandat smågnäll. Det börjar dock bli längre och längre tupplurar nu...kanske kanske vi ska få oss lite riktig sömn även denna natt? Vi får se. Man kan aldrig så noga veta med en gasig bebismage...

Vi har det mysigt i alla fall och vet att det till slut går över och allt blir bra igen.

3 comments:

Trillingnöten said...

Visst är det så :) Man får njuta, fast det kanske ibland är jobbigt :)

Petra H said...

Inte kul alls med gasig mage, stackaren. V har borjat med No 2 varannan dag igen och det ar inte roligt for nar det kommer, kommer det saaaa mycket, upp pa ryggen och pa kladerna. Dessutom marker man att det ar jobbigt for honom med gaser och spand mage. O forsokte massera magen i forgar men det hjalpte inte. Kram och hoppas att ni fick lite somn till slut.

Petra H said...

Forresten ang amning pa planet, pa vagen dit satt jag ju med en kompis och pa vagen tillbaka ensam (2 + 3-plan och ingen satt bredvid mig), vilket jag tror var avsiktligt av SAS eftersom jag inte kunde valja sittplats nar jag checkade in. Med andra ord var amningen inga problem men oavsett sa ar jag faktiskt inte sa orolig for vad folk ska tycka, peppar, peppar har jag inte markt av att folk tagit illa upp av min offentliga amning. Brukar vara diskret m en liten sjal / halsduk och mina brost ar sa sma att de knappt syns under kladerna o lille V. Hall tummarna for oss idag, Ryanair ar nog inte halften sa tillmotesgaende som SAS...