8.4.11

Det blev bra till slut...

...faktiskt. Trots en djävulsk natt.

Efter en rejält stadig frukost och ett par lugna timmar på jobbet med favviskollegan så släppte huvudvärken och jag började känna mig som folk igen. Sen att det är lite spänt på jobb just för tillfället (vissa tycker nog inte det är en sån väldigt bra idé att jag gått och blivit på tjocken...chefer o dyl t.ex) är en helt annan sak. Men jag bryr mig inte så mycket, finns annat att tänka på här i världen!

Sen hade vi ett jättetrevligt möte med "vår" präst. Han är helt underbar!! Lugn, rolig, positiv och väldigt lyhörd och intelligent. Jag förundras över hur insiktsfull och kunnig denna katolska präst är när det gäller parrelationer och allt som hör familj och äktenskap till. Han kommer med så himla bra tips och råd och tankegångar så det är helt otroligt. Både jag och fästmannen sa efteråt att vi är rätt glada att vi valt att gifta oss i kyrkan också, utöver den obligatoriska borgerliga vigseln på kommunen. För nu får vi den spirituella och personliga delen också, inte bara "skriva på papper"-delen. :) Den förstnämnda är ju trots allt viktigast, i alla fall enligt oss...

I morgon ska jag på "studiebesök". Eller ja, egentligen är det chefens dotters bröllop jag ska på eftersom vi anställda ska servera ostbuffén under kvällen (och sen är vi bjudna på kalaset efteråt). Men jag ser det som en ypperlig möjlighet att få studera ett belgiskt bröllop och förbereda mig inför vårt om två (!) veckor. Mer om det i övermorgon, nu är det dags att sova.

Godnatt!

2 comments:

Trillingnöten said...

Vilket bra möte det blev :) Och att du får kika in på ett Belgiskt bröllop också. Perfekt! Och det där med att folk inte är så nöjda att det växer en liten ärta, whatever skulle jag säga :) Alla tänker på sig själva här i världen så klart. Chefen vill ju ha någon som jobbar, för att slippa massa tjafs med nån ny vikarie och sånt. När magen växer mer kommer han att ändra sig :) INgen kan motstå en gravidmage!

finelinan said...

Är det bara två veckor kvar!?!? Hjälp vad fort tiden går...