En månad

Japp, en hel månad har gått sen flyttlasset från skåne landade i Martinrive. Det känns som i går, men på samma gång känns det som att vi alltid har bott här. Det är ett himla häftigt äventyr vi har gett oss in på, men på samma gång så är det inte alltid ett lätt sådant...

5 saker jag njuter av:

* Att dricka morgonkaffet och äta morgoncroissanten under ett äppelträd tillsammans med kossorna.

* Att ha fyra hektar mark att leka med/på. Bara planeringen av den blivande trädgården är en njutning i sig...

* Att öva på min franska! Vilket underbart och roligt språk!

* Att vara i mitt nya, stora, mysiga kök. Min favoritplats i huset just nu. Det är till och med roligt att diska (!).

* Ön. Alla borde ha en egen ö! Det bästa är att gå en vända på ön och att sen sätta sig på en av broarna, dingla med benen och titta på alla små fiskar och annat spännande som flyter fram under en.

5 saker jag saknar:

* Mamma och Pappa! Jag har aldrig haft sånn hemlängtan som jag har haft den senaste veckan. Och så fort jag tänker på mamma och pappa så gråter jag en skvätt...

* Rörligheten. Jag är en jävla fegis när det gäller att köra bil och jag har ännu inte kommit igång med att köra själv här. Därför är jag lite handikappad när det gäller att komma bort från gården.

* Svenskan. Franskan i all ära, men det är frustrerande att inte alltid kunna göra sig förstådd och inte kunna fixa allt själv.

* JOBB! Jag har visserligen ett superjobb på G, men för tillfället känns det som att jag ligger lite i träda och väntar på bättre tider. Jag tycker inte om att inte vara nyttig!

* Vännerna. Vi har ett helt gäng härliga vänner i Bryssel, men de är för långt bort för det dagliga kompisbehovet. Och det tar tid att hitta lika bra vänner som jag har hemma i trelleborg och älvdalen. Det kommer nog så småningom, men det tar tid...

Trots allt så finns det dock ingen annan stans jag skulle vilja vara just nu förrutom just här! När livet ger en ett äventyr så är man dum om man tackar nej!
Och det allra bästa i livet finns ju här med mig - han som ska bli min man om lite mer än åtta månader - och det är minsann inte fy skam.

En månad i belgien, med en förhoppning om att det blir många många många fler...


Syster yster tycker vi har äktenskapstycke...ja, kanske. :P