Ryck upp dig.

Så! Efter en mycket dyster morgon fylld med skoltrötthet och pluggångest sade till sist min underbara syster yster till på skarpen: visst, det är ok att gråta ut lite men sen får man ju ta tag i saker och ting! Det är jobbigt, men på nått sätt måste man ju få livet att funka. Sagt och gjort, jag spenderade eftermiddagen med att skriva uppsats, glutta på föreläsningar på nätet och vara allmänt duktig (diskade till och med lite hemma hos syster yster för att mildra mitt dåliga samvete över att jag tagit över hennes lägenhet med allehanda kläder, colaflaskor, papper och annat smått och gott...).

Nu sitter jag här med en lycklig känsla i magen och trivs betydligt bättre med livet än vad jag gjorde i morse. Har jag tur så kanske jag till och med kan lyckas få en hel natts sömn i natt... JEJ!

Pratade en stund med strängnäsaren också. Hon och jag läser ju samma kurs (fast hon läser på campus och jag på distans) och alltså sitter hon också och slavar med uppsats och annat skit just nu. Skönt att höra att det inte bara är jag som känner mig lite lost med denna uppgiften. Att det sen väntar en fet tenta om två veckor gör ju inte att vi båda känner oss bättre till mods...GAH. Men det blir nog bra! Delad ångest är mer lätthanterlig ångest.

Strax dags att gå och knoppa för i morgon blir det först arkivet kl 09, sen biblioteket, museumet och till sist hem och skriva ännu mer. SKA ha minst halva uppsatsen (hellst hela) klar i morgon kväll!

Bilden illustrerar fint hur syster yster sitter och vaktar mig så att jag pluggar, haha. Och högen med papper bredvid är en liten del av det källmaterial jag jobbar med. Oh vad välorganiserad jag är!