Idag skulle jag egentligen varit ute och observerat saker på min praktikplats. Kursens avslutande rapport kräver observationer, nämligen. Fast när inskolning tar tid och den berömda dagissjukan sätter in så är det inte alltid lätt att hålla samma planering som högskolan. Shit happens, det fick bli vab och hemmamys med lillfis idag i stället. Jag har dock hunnit med att observera en del här också:
- "hemmamys" är stundtals inte alls så himla mycket mys, varken för mamma eller bebis, när feber och snor och gaser i magen byter ut mitt trinda myspysbarn mot en frustrerad trollunge med förkärlek för att banka huvudet i golvet.
- att vaccinera snorig och trött ettåring är inte lätt. Särskilt inte om han för dagen blivit skallande trollunge. Stackars stackars stackars, säger jag bara. Både jag och bvc-sköterskan hade nära till tårar när vi väl var klara. Men nu är han skyddad mot elakare saker än dagissjukan iaf. Bra det. Och fem minuter senare jollrade han och läste glatt i livsmedelsverkets rekommendationer för ettårsmat.
- ont i vaccinerade bebislår, gaser i magen och snor tillhör inte den ultimata insomningsrutinen. Efter två timmars vaggande, vyssande, sjungande och mysande somnade till slut pojken i mammas och pappas säng, snusandes på min kudde. Igen - stackars.
- ettåringar som pratar i sömnen är underbara!
En annan sak som jag insett under dagen är att ketchupeffekten då och då slår till med löjliga proportioner i mitt liv. Just nu har vi kommit till den punkten då ketchupen till slut lossnar och ALLT kommer på en gång: Skola, jobb, jobberbjudanden, inskolning, sjuk bebis, makens jobb, stundande resa till belgien, ettårskalas, besök från holland, osv osv...
Men efter att ha sett lillkillen somna på min kudde är ALLT i livet värt det. Allt. Allt.
Han är bäst!!
1 comment:
Ja, stackars lille gubben! Men idag kanske blir den allra bästa dagen!/m
Post a Comment